I helgen

var vi som sagt även i Kalmar och fick hälsa på lilla Wilma. Wilmer glodde lite skeptiskt och spenderade resten av besöket med att jaga brorsan och Jennifers katter.
Wilma fick såklart lite presenter, bl.a. en obligatorisk skallra som tillverkades redan tidigt i höstas.

Wilma kändes liten och nyföding trots sina 5 kg (2 v gammal). En riktig sötnos som sov så gott hos mig en stund. Brorsan och Jennifer verkade vara coollugna föräldrar och tog allt med ro. Kändes helt plötsligt självklart att lille Tobbe är pappa. Jennifer var dessutom i oförskämt god form trots barnafödande och hela baletten. Mysigt och väl värt 8 timmars bilfärd och storm ;-) Längtar tills jul när vi träffas igen, känner mig som en sjukt stolt faster. Både faster och moster nu liksom. Hur coolt är inte det?

Igår var vi även på besök hos de andra små kusinerna då syrran och Fredrik bjöd på grillat. Efter ca 10 min hos dem tittade jag bara på Pierre och sa "vi har det nog rätt bra ändå va?", hahaha. Shit va härliga de är. Grymmekids. Alfred är HELT fantastisk mot W, pratar och pysslar med honom hela tiden. Största delen av kvällen gick ut på att fråga mamma vad han fick lov att ge och visa för Wilmer. "Får jag visa lyftkranen för Wilmer? Kan han få leka med den? Han kan ligga här på täcket med mig! WIIILLLMEEER!" Blir så glad att han tycker det är så kul med sin lilla kusin. Hugo satt och fnissade lite på håll och skruvade lite besvärat på sig när W började dra av hans strumpor och försökte bita honom i tårna. Dock fick han både klappar, kram och puss senare.
Maten var som vanligt fantastisk och vi fick oss många skratt när A:s senaste kommentarer återberättades.

L(ina): Nu är det faktiskt JAG som bestämmer. Punkt slut.
A: Vad sa du??
L: Punkt slut!
A: Det heter faktiskt punkt SE!

Hahahaha. Han är bäst.

Jo

jag lever. Är bara så infernaliskt TRÖTT. Tror jag hamnat i någon slags höstdepression. Jag och alla andra iofs men ändå, knappt man kommer upp om morgnarna. Tyvärr har ju inte min son direkt samma känsla utan snarare tvärtom... knappt han kommer i säng om dagarna.
Jag får sova, det får jag så det kan jag inte heller klaga på. Vet inte vad det är, bara allmänt less på det mesta. Sjukt jävla trött på att ha ont också. Två månader sedan jag fick nackspärr nu och jag har fortfarande problem, får gå och knäcka ryggen varje vecka. Sen hoppar det fel igen. Känns ok på morgonen men farmåt kvällen molar det i hela skuldran och strålar ut i rygg och arm. Jag vill träna så sjuuukt mkt med enligt kiropraktorn kan jag bara typ köra pilates och sån skit. Inte min grej direkt. I övrigt ska jag försöka slappna av i ryggen. Gärna pendla med armarna medan jag går. Jo tack, försök det med en barnvagn och överenergisk åttamånaderssnubbe om ni kan. Men det går väl över. Lite julpynt hade ju inte skadat. Får ta itu med det. Snart.

I övrigt är det fullt upp. Nya bebisar har inspekteras, doktorbesök har avklarats, fikor och middagar och tripp till Kalmar. Idag har vi varit och hälsat på på jobbet. Blandade känslor må jag säga. Halva arbetsstyrkan har försvunnit, chefen har haft hjärtsvikt och ett nytt boende har öppnats. Känner mig lite utanför och orolig inför framtiden så klart. Jobbet har verkligen varit som ett andra hem med fantastiska kollegor och helt underbar stämning trots stundtals riktigt jobbiga situationer. Känns jobbigt, men självklart kul att hälsa på. På söndag blir det dessutom julbord med samma gäng.

Wilmer är på G iaf, lord vad han är på G. Var på Barnmedicin med honom i måndags för återbesök å Neonatals vägnar. När läkaren frågade om han kunde vända sig höll jag på att börja garva. W avslutade storstilat besöket med att knyta upp farbror doktors skosnören.
Han har ju alltså börjat resa sig nu. Ordentligt. Mot typ allt. Vilket resulterat i ca 10 bulor de senaste dagarna. Helt omöjligt att stoppa alla störtdyk i parketten. Så fort han får vara på golvet kryper han bort till borden och drar sig upp. I gåstolen fäller han stolar, drar sönder brickbordet, rycker i gardinen och, ja, drar i precis ALLT. Enda säkra stället är sittern och i den får han ju spel efter 10 min. För någon dag sedan ställde han sig upp i sängen för första gången och i morse stod han likadant när vi kom in. Gladare än gladast. Det är såklart skitkul men också pissjävlaskitjobbigt. Vi får väl hoppas att det åtminstone genererar lite viktnedgång för den här trötta morsan.

Bild tagen under skrivandets gång ...

Kärlek börjar med ...

snålskjuts?

Vi lyxar

Ja, vi gör verkligen det. Nej, vi lever inte flådigt med kaviar och champagne. Utan vi lyxar med egentid, eller snarare tillsammans-tid. Förra veckan var vi på Robins ensamma, nästa vecka ska vi på julbord med Malle och Jimmi, veckan efter ska vi på 30-års fest och veckan därpå har Pierre bokat hotell i Köpenhamn så att vi ska få en övernattning ensamma. Ja, sen vet jag att folk säkerligen kan reta sig hur mkt som helst på att jag refererar till tid utan vår son som "LYX". Men det står jag för. Jag tänker inte få dåligt samvete för att jag prioriterar Pierres och mitt förhållande ibland. För det BEHÖVS. Verkligen. Lyxen består i att vi har släkt och vänner som t.o.m. tjatar om att få passa W.
Jag kan tycka det är hur lyxigt som helst att få ta  upp en glad, söt son ur sängen på morgonen och sitta ensam och mysa med honom i soffan, likaså som jag uppskattar ensamtid med P.

Det är tufft att bli familj, skittufft t.o.m. Plötsligt uppstår en OCEAN av ämnen att bråka om, allt från om man verkligen kommit ihåg att hälla vitaminer i vällingen till varför snuttefilten ligger hemma i sängen när man är iväg hos någon. Vem var det egentligen som skulle packa, va?
Tävlingar uppstår i vem som kan stå ut längst med ett "buhuhuhuhuhuhuhuhuhuhu" rungandes i öronen utan att resa sig från soffan. Utfrågningar om hur många ggr man egentligen var uppe under natten och ett febrilt räknande om vem som varit uppe flest ggr är inte heller helt ovanligt. Mest är det jag som tjafsar om allt och inget. Och det är ganska förståeligt. Hela mitt liv har förändrats, från att ha en samordnar-roll med utbildningsansvar för 20-30 tonårskillar med olika etnicitet, som alla ska ses och hälsas på 5 dagar i veckan till, ja, morsa på heltid. Det är konstigt och ändå inte. Det är frustrerande som fan men ändå helmysigt. Jag blir ju såklart inte lika stimulerad som på arbetet, jag ligger och sprallar med benen och säger MAMAMAMAMAMAMAMMAAMA och PAPAPAPAPAPAPPAPAPAPA, smackar med läpparna och munpruttar som underhållning. Jag tittar på Lyxfällan, Nanny Jo och dricker 17 koppar kaffe. Jag går runt i samma jefla butiker varenda dag och kan både H&M:s, Lindex och KappAhls babysortiment utantill. På Triangeln, i city, på Entré och på Caroli. By heart. Jag kollar Tradera 74 ggr i timmen (i ett tappert försök att komma på fler saker vi "behöver") och KAN verkligen inte låta bli att lägga ut löjliga bilder av W på Fejjan. Jag FÖRSÖKER verkligen dämpa mig men ÄNDÅ finns det typ 30 bilder i ett album med den rafflande orginella titeln "Wilmer" (och ännu fler sådana där "spontana" mobiluppladdningar). Jag är iaf liiite mallig över att jag inte lagt till ett hjärta eller skrivit: "Min skatt".
Det här handlar inte om att Wilmer är mitt liv. Punkt. Utan det handlar om att jag behöver stimulans och att 90% av mitt liv består av W just NU. Han är mitt jobb och min fritid. Jag vet inte så mkt annat just nu. Ibörjan var jag sjukt knäckt över att jag kände mig så jäkla värdelös. Jag var van vid att vara på jobb och vara viktig och fixa biffen. Nu fick jag foglossning de luxe, en miniunge i förtid som jag dessutom inte ens kunde amma, sitta fast på sjukan i tre veckor plus vara sjukskrivna i ytterligare en månad.
Det är inte lätt att bli familj. Inbilla er inte något annat. Det tar lite tid att komma på vad det EGENTLIGEN handlar om och hitta en ny balans. Då är det lätt att gnälla och tjata på varandra. Ta ut sin frustration innan man funnit sig i situationen.  Det tar tid att hitta sina nya roller som mamma och pappa och DÄRFÖR behöver man ibland komma iväg och minnas tiden b(efore).W(ilmer). För vi är samma människor i nya roller bara. Det är vi.

News

Barnet kan ställa sig på knä (från sittande) och har därmed förtjänat äran att få sängbotten sänkt. En stor dag. Sannerligen.

Bevis! Som om ni bryr er ett piss men ändå.

Knappt uppspelt över att skaka galler.

Också den sedvanliga "skadeskjutetdjur/förlamadochliteförståndhandikappad"-looken när man har trillat.

Jag själv då har städat hatthyllan och accessoarkorgarna, gått 3 km kl 6 i morse, tvättat 6 maskiner tvätt, handlat, tagit hand om sjukt osympatiskt barn osv osv.
Macka var ingen hit. Vill jag lova. Större dramatik har sällan skådats. Spontanklökningar (innan typ brödbiten nådde munnen), en fantastisk repetoar av äcklade miner samt en extremt uträckt tunga med en mikroskopisk bit bröd på, längst ut på tungspetsen. Hade jag inte fått brödbitarna utspottade på mig hade jag kunnat svära på att jag matat honom med arsenik.
Nu ska jag ta upp sista tvätten - YEAY!!!!!!

Det där med mössa asså...

Känns som det är dags att antingen köpa större stl eller bättre mössor (med öronlappar och band) om oungen inte ska misstas för en av den dära tomtens medhjälpare.

Jackan är f.ö. ett Tradera-fynd! Fick den för 40:- inkl frakt i nyskick och den finns forfarande i butik för 129:- (på KappAhl). Gött!

This is you then.

Nu skriver jag ju rätt mkt om W som det är men det är som sagt mest för min egen skull och de vänner/släktingar som inte träffar honom dagligen. Hittade en lista som jag tänkte nyttja;

Wilmer gillar:
Att springa fort, fort i gåstolen medan han tjutskriker. Att dra och vifta i en filt eller påse medan han springer och tjuta än mer hysteriskt. Att dra i gardinen och pilla på sladdar. Att tugga lite på mattan och dra loss fransar från den. Eller ja - att tugga på ALLT. Att åla eller springa ut i köket och pilla i diskmaskinen eller dra i pantburkspåsen samt fiska upp små saker ur soppåsen om den skulle stå framme. Han gillar när man skäller och busar med mjukishunden när han ligger på skötbordet. Han gillar när man placerar ut saker runt om i rummet på greppavstånd så att han själv "hittar" dem. Sen gillar han att tappa dem på golvet och försöka sträcka sig efter dem. Han gillar när man sjunger för honom - favoriter just nu är "Klappa händerna" och den egenproducerade "Na na na na nam nam nam na nam" när han äter. Han gillar när man leker titt ut och får helt FNATT när man kommer med välling. Han älskar att bita på både sina egna och andras fötter och dra av samtligas strumpor, både vuxna och barn. Han ÄLSKAR även att dra av sittdynorna på matrumsmöblemanget och segervisst springa iväg med dem hysteriskt skrattande. Han älskar även Com Hem-reklamen med bebistvillingarna som diskuterar vilt. Han stannar upp och glor intensivt på tv:n oavsett vad han håller på med när den sänds. Wilmer gillar helt enkelt det mesta utom att ligga still.

Wilmer gillar inte:
Att ligga still eller sitta fastspänd. Klä på honom är ett världsprojekt, likaså spänna fast honom i bilbarnstolen. När man ryter NEJ åt honom. Och när man ska ta bort honom från något, då får han fart och kutar iväg i gåstolen.

Wilmer gör:
En jävla massa. Han gör konstiga hostljud. Ehm ehem ehem, låter det ungefär. Han munpruttade friskt för att tag sedan men nu "sjunger" han mest. Han kan åla minst 20 meter utan problem och väldigt fort. Han armbågar sig liksom fram. Slänger fram armen och drar sig framåt med hjälp av den och en knuff med fötterna. Nu i dagarna har börjat ställa sig upp mer och mer på alla fyra. Han kan stå och hänga vid ett bord av egen kraft en stund. Han kan sitta själv (sedan ett tag tillbaka) och börjar kunna hasa sig fram på rumpan och lägga sig framåt så att han kommer ner i "ålande" ställning. Han har börjat försöka dra sig uppåt, ta tag i kanten på saker och stånka och ha sig. Tror han kommer att åtminstone sitta på knä vid saker inom en vecka. Han drar ner nattlampan i sängen, tänder den och tittar på den. Han kan sätta igång ett Playstation, ta ut skivan och stoppa den i munnen - jodå. Mest för att han trycker på allt men ändå. Han drar gärna av brickan från brickbordet och kör runt med den på gåstolen. Och nu, senaste grejen, är alltså att han KAN TA SIG UR GÅSTOLEN. Jomenvisst. Gick ut och bredde två mackor och tog dricka i köket efter att ha säkrat vardagsrummet och satt honom i gåstolen. När jag kom tillbaka låg han på golvet??!! Gåstolen stod upp och allt, bara själva sittyget som var vänt ut och in. Sjukt.

Wilmer är:
Liten, hyperenergisk och för det mesta glad. Han är såklart helt underbar och sjukt pestig på en gång. Han är målmedveten, envis och uppfinningsrik. Han är snabb och klåfingrig. Han hittar alltid sätt att ta sig fram och nå sådär extra långt när han ska ha tag i något. Jag tror att han kommer bli väldigt lik sin mamma och det skrämmer mig lite.

Wilmer sover:
Efter många om och men. Våra rutiner har gått käpprakt åt helvete de senaste dagarna. Tror bestämt att det är tänder på G, for real den här gången. Man ser tydliga konturer fram och bak på tandköttet. P är borta tis,ons,tors,fre nästa vecka. Ge mig styrka....

Wilmer äter:
Sempers milda välling 200 ml, Sempers milda fruktgröt 1,5 port, en hel burk 6 mån mat (av varierande märke) + några skedar fruktpuré, 150 ml välling och avslutningsvis 1,5 port gröt igen. Ganska exakt. Funderar på att ändra rutinerna snart. Kanske någon form av mat igen efter lunchen och avsluta med välling, hans mage ska bara vänja sig liiiite till först.

Tugga tugga tugga.

Vadå "nej"??

Åhej!

Försöker ta gammelfarmors käpp ...

Lastar på en bag-in-box. Lajlalalalaj.

På besök i köket.

Väldigt nöjt barn med sittdyna på golvet...

Tips

Lite tips dårå, helt osammanhängande men ändå...

TIPS 1) Igår var vi på Robins, tv-inspelningen på Slagthuset. Det är faktiskt jeefligt trevligt. P och jag gick ensamma och beställde biljetter med mat. Kostar typ en hundring för bara inspelningen och hundra till för en varmrätt utan dryck. Plus serviceavgift men ändå! Nu var detta säsongsavslutning men det drar igång i mars igen. Den 15:e om jag inte minns fel. Det tycker jag att ni ska gå på. Jag HATAR visserligen köer och ångrade mig bittert när vi kom in och såg den låååånga kön men allt hat försvann när inspelningen väl började - skitkul. Gäster var Gry Forsell och Melanie C (sporty spice). Haha, satt och tänkte på det att den här hösten har jag varit i samma rum som både en spice girl och en av bröderna Gallagher. 90-talet äger whooop whoop ;-)

TIPS 2) Mest för er med kids i er närhet eller ni som gillar pyssel i allmänhet. Hittade minssan en ILKA-butik på Caroli! Shit vilka minnen som poppade upp när man gick in, alla förskole- och dagisleksaker man glömt bort. Där fanns massvis med pärlor och knappar och papper och pennor och lim och gud vet allt. Ingen stor butik men verkligen värt ett besök för er pyssliga, mycket mer prisvärt än t.ex. Panduro. Fanns även leksaker så som Råttfällan, lite böcker, tågbanor osv. Tänk på att ta med kontanter om ni tänker handla för under 100:-.


Det var allt. Hej.

STOLT!

Ja jag har ju glömt att berätta att ... jag har blivit FASTER! Min lillebror fick en riktig liten (stor) gobit till FLICKA i måndags. Fattar ni?? En FLICKA. Äntligen! Hon var 54 lång och landade på 4445 g - en redig tös! Men vet ni vad hon ska heta dårå?? WILMA :-) :-)
Syrran och mamma skvallrade om de tilltänkta namnen Ebba och Wilma i förväg så jag tog upp det självmant med brorsan och försäkrade att vi tyckte det var jättefint och att det inte gjorde oss ett dugg att det var så likt Wilmer. Det kändes nästan som att han blev lite lättad och att det hängt lite på vad vi tyckte innan de vågade välja, haha. Jag tycker iaf att det är jättefint. Wilmer och Wilma, hur sött som helst.
Fatta hur stolt faster jag är. Känner mig skitstolt. Min lilla bror har blivit farsa. Känns så overkligt. Overkligt och underbart. Tyvärr bor de ända borta i Kalmar men om mammas förkylning lättar över helgen så ska mamma, pappa, Wilmer och jag åka upp och hälsa på på måndag.

Jag vågar mig på att sno en bild från Fejjan. Säg till om jag ska ta bort den brorsan!

♥ ♥ ♥

En härlig dag i parken

Idag tog vi lite bilder i parken. Pierre vart sur, jag vart surare och W var nog allra surast - succé! Han lyckades dessutom riva sig mellan ögonen och skalla spegeln så att han fick ett litet blåmärke inom loppet av 2 min i hallen preciiiis innan vi skulle gå. Joy!  Riktigt dålig idé överlag. Blev typ inte en enda bra bild men men ... humöret ordnade upp sig till slut iaf.

Wilmer ville äta löv och helst sova. Med ett löv i munnen. Typ.

Så ungefär: "Ta bildjäveln då för fäään." "Buhuhuhhuhuhuuu"

Mästerfotografen Pierre tog även vackra solobilder på undertecknad.

Aaah, bildskönt så det förslår!!

Och Wilmer typ hatade oss. Och allt.

Den enda bilden som blev hyfsad var den här. Med hyfsad menar jag alltså; ingen som skriker rakt ut i förtvivlan eller blundar helt.  Sen att det ser ut som att jag sänkt en bag in box ensam och jefligt fort är ju en annan femma. Barnet gillar löv. Helt klart.

Kontraster

Ibland är det jävligt kul att hitta en sån HÄR bild i arkivet.

Jo det är jag. Och jag har en bit avklippt disksvamp fasttejpad under näsan.

Varför undrar ni.

Fråga inte sånt ni inte vill veta replikerar jag.

Läkarsprit, en motorsåg, en åkgräsklippare och sex tjajor var inblandade iaf. Thats all I´m saying.

Igår

hade vi förresten vår gåsamiddag här. Fast med kalkon dårå. Blev ack så lyckat och trefligt må jag säga. Jordärtsskockssoppa med en liten bit kavring till förrätt, fylld kalkon med potatis, brysselkål, rödkål, äppelmos, gelé och sås till varmrätt och äppelkaka med vaniljvisp till dessert. Gott gott. Det är verkligen inte så särskilt svårt att laga mat. Det är nog mest bara som man inbillat sig.

Tack för en mysig kväll vänner!

Glömde, som vanligt, att ta bild på både mat och vänner...

Göttounge

Idag har vi - mot alla odds - haft en toppendag här hemma. Jag är snorförkyld och helgen har bestått av eviga dispyter mig och barnet emellan. W tycker att det är gött att fiska upp diskmaskinstablettsomslag från soppåsen och tugga på - det tycker inte jag. W tycker det är gött att köra på min häl i full fart med gåstolen - det tycker inte jag. W tycker det är gött att plocka ut saker ur diskmaskinen - det tycker inte jag. W tycker ugnen är riktigt göttig att känna på när den är brännhet - det tycker inte jag. Osv osv.

MEN idag har han varit riktigt underbar. Tror nästan han är sjuk eller ngt. Jooo, visserligen körde han ut med gåstolen i köket och lastade på en bag in box med rosévin samt ålade ut till samma ställe en stund senare och höll på att krypa in i diskmaskinen innan jag reagerade över att han lekte väääldigt tyst inne i vardagsrummet. Rackarn har blivit snabb vill jag lova... Men annars har han varit sjukt glad idag. Bara fnissat och haft sig.

Hahaha, sista bilden är Wilmer i ett nötskal. Heeeelt uppe i varv. As always. Vägde honom innan idag, han kan ju sitta själv så man kan sätta honom på vågen. Han har tydligen gått ner 2 hekto!! Det är ju iofs inte så konstigt med tanke på hur han kutar rundor men ändå... fan tycker bara att jag matar och maatar honom. Nåja, snart dags för BVC igen, får väl höra vad de tycker. Fick kallelse till barnkliniken idag också, tydligen någon uppföljning från Neonatal, hade jag helt glömt bort. Trodde vi hade avverkat den avdelningen en gång för alla men jaja, kan väl vara trevligt. Han brukar gilla att gå till doktorn så det är nog inga problem :-)

Världens bästa pappa

får väl ha en liten hyllning här också. Den andra pappan har redan fått present och frulle. Skickade in W med paketet på gåstolen i sovrummet och stängde dörren. Har inte aaaalls att göra med att jag var nådigt trött på honom utan givetvis för att jag ville att han skulle fira sin pappa ordentligt. Något oklart om han hann äta upp omslagspappret eller ej. P verkade nöjd över handskarna W valt ut iaf.

Och min egen pappa dårå :-)

Tävling

Lite motvilligt får jag tipsa om denna tävling om en superfin mössa. Tävling!

Otroligt duktig tjej som man blir sådär äckligt avis på. Synd man aldrig lärde sig att sy ordentligt ... :(

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är dags för

fredagsmyyyyyyys. Ja alltså det var Wilmer som valde film. Typ.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Tradera

är sjukt beroendeframkallande. Efter att ha kämpat in i sista minuten om en Katten Jansson-outfit, skrattat som Dr.Evil, hojtat YEZ och viftat efter en high five när jag väl vann, känner jag att det är dags för en vit vecka. Eller månad. Hej.

Det är små Katten Jansson-tryck på tröjan. Mjau.

I väntans tider

går jag här hemma. Jag väntar på 2 bäääbisar. En som var beställd till den 2:e och en som är beställd till den 17:e. Wilmerleinen ska ju få en kusiiiiiin! Ni minns kanske att brorsan avslöjade hemligheten mitt i min förlossning? Nu är det alltså dags. Men det är en envis en. Vi vet inte vem som bor i magen. Kanske kommer vi äntligen få en tösabit i familjen men jag tror ändå på en påg. Kan nästan sätta en hundring på det. Yepp. Vansinnigt spännande är det iaf ... kom uuut NU.


Bäbis nummer 2 var här och hälsade på innan idag. Flickebarnet går under alias "Kerstin" eller snarare "Tjaaaaarstiin" när vi pratar om henne. Tror det kommer bli en fasligt söt en. Wilmer klättrade lite på henne och gav nog en och annan kick som smakprov på livets hårda skola. Tycker gott att hon kan komma nu med, eller iaf typ på måndag. Måndag it is!

Presenterna ligger här hemma och väntar. Och VÄNTAR. Kom igen nu då. Nya bäbisar till gänget. Yez!

Friends and foes

*Personer jag kommit att hata under min mammaledighet:


NUMMER 1:

Kvinnan i Bafucin-reklamen. Ni vet idioten som sitter och spelar piano medan hon nickar en fotboll och sjunger "Bafucin Bafucin" i äcklig klämkäck 50-talsanda? Henne vill jag seriöst skalla. Till döds. "Bafucin Bafucin - ditt jävla svin", ungefär så. Idiot.

NUMMER 2:

Den oerhört tillkonstlade glasögonprydde låtsasmannen som har nästäppa på tunnelbanan. Han börjar som tecknad figur när han sprayar sin igenvuxna snok med whatever och sen blir han liksom verklig. Och han ser liksom ÄNNU mer tecknad ut som VERKLIG. Idioti och jättejättejättekonstigt. Tecknade de liksom gubben först och sen bara; "Shiiit nu måste vi verkligen hitta någon som ser skitoverklig ut för att det ska passa in"???? Jag blir förbannad. Man KAN verkligen inte se ut så. Jävla låtsasperson.

NUMMER 3:

Wilmer. Hahaha, neeeee, skämta bara. Det är Pierre.




*Person jag har kommit att älska under min mammaledighet:

THE ONE AND ONLY:

Pappan i Halebop-reklamen. Han som pratar om sin 16-åriga dotter som tycker att han är helt dum i skallen och borde sitta på psyk. Han är så sjukt skön när han bara: "Men då tycker jag att det är HON som borde läggas in men det kan man ju inte säga till en 16-åring, hennes hjärna har ju inte växt ihop än". Typ något sånt. Så jävla bra. Hahahahhaa.

Hej.

Det där med gående bord...

Ooookeeej?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ibland

- inte särskilt ofta ... men ibland slår det mig med full kraft hur liten du var. Ibland tillåter jag mig att bli lite mesig och gråtmild. Ibland snörps hjärtat åt lite när jag ser att dina armar var smalare än snuttefiltens. Ibland kommer jag ihåg känslan av att knappt våga röra dig. Ibland minns jag de där sladdarna som jag hatade. Och den där slangen i din näsa. 

Inte ofta - men ibland.

Ibland minns jag lyckan över att äntligen få ta med dig hem.

Ibland tänker jag på hur vi kämpade med att få dig att växa och bli stor. På hur lång tid det tog innan du ens kunde fylla ut den minsta klädstorleken.

Ibland tänker jag på alla de stunder jag kämpade med att få någon sorts respons från dig. Och ibland tänker jag på hur glad jag blir över att du verkligen hörde alla "Imse vimse spindel" jag rabblade. Att du alltid skiner upp som en sol när jag börjar sjunga just den.

Och ibland plockar jag fram de där allra första kläderna som ser ut att tillhöra en docka.

Och mer än ibland tänker jag på vilken tur vi haft som fått just dig till vår son. På hur du kämpat upp dig till en rekorderlig 7-månaderssnubbe och hur fantastiskt galen du ser ut medans du sidledshoppar i din gåstol med fäktande armar och skriiiiker allt vad du pallar.

Jag tänker på hur du imorse ålade dig ända ut till köket, hur du bara några timmar senare lyckades landa i vasken på öppna förskolan och minen du klämde av när du fick suga på en päronskrutt ikväll.

Och ibland tänker jag att det är tur att du kom sådär fort och alldeles för tidigt. För du blev ju alldeles perfekt.

Och ibland blir jag alldeles sådär löjligt lycklig över att du finns.

Men det behöver ni ju inte berätta för någon.

Hej.